SisselaSork

Okej. Jag tror jag är lite kär.

Jag fick en jättegod pasta till lunch. Det var tonfisk och pasta självklart, väldigt tillmötesgående och extremt gulligt att han bjöd mig på just det. Men det var inte tonfisk och pasta på det torra, tråkiga sättet som jag gör den för att göra den så kalorisnål som möjligt. Den här innehöll pesto, creme fraiche, oliver, olivolja and so on. Och till det så fick vi en varsin avocadohalva. Det var ur-gott.
Jag var orolig för hur mycket jag skulle behöva äta. Och över hur lång tid det skulle ta(jag äter så långsamt..). Och över det värsta, att det skulle orsasaka en hets.

M la upp pasta åt mig och jag fick säga stopp, jag antar att det blev ungefär 150 - 200 gram, vilket är acceptabelt. Jag skrev in alla olika ingredienser på Hälsovakten (som jag INTE har köpt, utan har på "prova på" i en vecka) och skrev in att det var 200 gram pasta och 70 gram tonfisk + alla de fettiga ingredienserna (det gav mig lite ångest att skriva in allt) så jag antar att det var betydligt färre kalorier i den där lunchen än vad jag fick fram från mitt "hälsovaktande". Men det är bättre att tro att det är fler än att det är färre, då håller jag mig på mattan liksom. Vill jag tro.
----  Ha! Jag räknade ihop alla ingredienserna nu! Det är inte rimmligt att det jag åt var 620 kcal. + en avokadohalva (102 kcal). Alltså sammanlagt 722 kcal! Nej. Nu har jag överdrivit igen. En vanlig middag/lunch ska vara mellan 300 - 500 kcal. Och den här var dessutom nyttig och inte mer än 200 gram(jag måste försöka vara ärlig mot mig själv), så nu har jag definitivt överdrivit.

Medan jag åt min pasta så hann M äta två portioner samt skrapa ur det sista ur pastaskålen. Men det kändes ändå okej, han hanterar det så bra även fast jag själv känner mig dum som inte kan äta snabbare så vet jag att han inte lägger någon större vikt vid det.
Han frågade flera gånger om jag ville ha mer och om jag verkligen blev mätt, så jag antar att min portion var ganska liten. För mig var den stooor. Och den blir större nu i efterhand när jag tänker på den. Och mitt rationella jag talar om för mig att det är därför jag överdriver hur många kalorier portionen innehöll. Jag ska försöka ignorera sådana tankar.

Det kändes okej efteråt! Och jag blev mätt! Men det bästa var nog att jag inte kände något behov av att hetsa efteråt, självklart så gick jag till skolan istället för att gå hem för att förebygga en eventuell hets ändå.. Men over all så kände jag mig nöjd. Det kan nog bero på att mitt rationella jag hade övertaget. Det sa till exempel till mig att jag bara har fått i mig bra fett och att fett dessutom är bra för mig eftersom jag får i mig för lite som det är nu(fett är läskigt säger Sissela, trots att hon har fel). Och att det faktiskt inte var en så stor portion, och att jag kan lita på M eftersom han vill mig väl och vet vad jag är rädd för.
Mitt irrationella jag(/sjukdomen/ätstörningen/Sissela) sa dessutom till mig att eftersom jag hade hoppat över frukosten och bara tänkte äta gröt till "middag" så skulle jag ändå hamna under min kalori-gräns.

Med andra ord så var det okej, och för första gången så fick M lov att bjuda mig på mat. Jag känner att jag överväldigas av hur extremt normal jag är.