SisselaSork

Du skulle aldrig kunna visa upp mig för dina föräldrar. Vad är jag att visa upp? Jag är för ung och för liten.

När man är 31 ska man ju skaffa fru och barn om man inte redan har det, jag är ju bara någon slags leksak som du har emellan.

Det här är destruktivt för mig, jag förstår att du tycker det här är kul, men jag vill inte längre.

Dessutom så borde du inte slösa din tid, när man är 31 ska man ju skaffa fru och barn om man inte redan har det, jag är ju bara någon slags leksak som du har emellan.
Gå till någon av dina tanter istället. Gå och bowla med dina kompisar. 

Varför kunde du inte ha tatt Ann, hon är ju lagom gammal och en såndär typisk tråkig "bra mamma". Plikttrogen och med eget företag och allt. Och hon källsorterar.

Jag vill inte vara leksak längre. Du borde skaffa fru och barn.

Du skjuter alltid på tiden vi ska ses. Det börjar vid 9, sedan 10, sedan 11. Och samma med dagarna. Någonstans så gör du valet att prioritera bort mig. Det är lättare att bestämma sig för att inte träffa dig. Likadant som att det är lättare att bestämma sig för att inte äta alls, så att man slipepr handskas med maten. Då slipper jag handskas med dig, och så slipper jag bli besviken. 

Efter alla dessa månader vet jag inte ens vad vi är. Vad jag är för dig. Jag vill inte fortsätta spela det här spelet. Jag vill inte vara med längre.
Jag är bara något konstigt tidsfördriv vid sidan om. Jag är en trasdocka som alltid finns där för dig.

Jag vill inte vara med längre. Du får ta någon av de andra som du skryter om.

Jag vill inte vara med.

Nu har jag inte skrivit på länge (två dagar). Jag är sur på M. Han förminskar mig när han säger att han inte bryr sig om vad jag säger och tycker, det måste jag ta upp med honom.

Idag vägde jag 50.5... Jag tror att jag är ganska smal. Även fast jag känner mig så stor, och min mage känns fet..
Jag har funderat över hur det ska gå nu i helgen när jag inte kommer ha tillgång till en våg och dessutom ska äta en massa saker.. Nu vet ju mamma att jag kräks också, jag vet inte riktigt hur jag ska komma undan den här helgen utan skamkänslor..

Jag måste handla och vara ekonomisk också, det ska ske senare idag. Jag funderade på om jag kanske skulle handla bönor på Ann's affär, men jag tror jag tar det nästa gång det är dags istället. Hon lär nämligen ha bönor och det skadar ju inte att stötta hennes ekologiska affär.

Imorgon ska jag packa och hålla på, kanske måla lite. Och idag ska jag se till att få några bra foton på Lasse!

Var hos M igår. Han är bäst. Han skulle ta kort på mig för att det var "fint ljus". Att han vill ha kort på mig visar på att han vill kunna se mig när han vill men framför allt att han kanske vill visa upp mig, vilket i sin tur betyder att han verkligen, verkligen gillar mig.. Jag blev superglad när han ville ta kort på mig, även fast jag tyckte att jag såg tjock ut på alla korten.. Men han tycker ju att jag är snygg och det är ju det som betyder något..

Imorse vägde jag 51.. Usch. Och efter gröten vägde jag 52. (Okej, det ÄR ju bara mat-vikt, men det var äckligt ändå.Jag ska inte väga mig efter maten sådär..) Igår åt jag ju mat som jag skulle och min mage verkar ha stannat av igen.. så det är inte jättekonstigt att jag vägde 51... Men ändå..ändå.. Jag fick nästan hets-ångest över det, men det styrde jag undan. Jag ÄR snygg. Jag måste intala mig själv det. Jag ÄR FAKTISKT snygg.

Åh.. pust. Jag känner mig inte alls snygg. Jag känner mig tjock och tung...

Igår var det en faildag igen. Det blev mycket tonfisk och pasta och typ 300 gram godis. Efter allt det så vägde jag 49.7 kg.

Imorse så vägde jag 49.5

Jag vet inte, men jag orkar inte skriva.. Jag skulle vilja skriva en hel del men jag orkar bara inte så det blir liksom en tabell av vad jag väger istället..

Jag skulle vilja ta upp det där med M's relationsstatus på facebook. Det står ju faktiskt att han är singel... Han kanske bara ser mig som någon slags leksak..?

Fan, allting känns ganska tröttsamt just nu. Jag tror jag ska titta på insekts-annonser så blir jag nog lite gladare. Sedan kanske jag ska sova i någon timme och sen ska jag kanske gå till skolan..

Ja. Nu har jag ätit middag. Jag är JÄÄÄTTE mätt (för en gångs skull..?). Men det känns inte bra, det känns som om det är mer i min mage än vad det borde vara där.. Fast jag vet att det inte är det. Dessutom har jag gått JÄÄÄTTE långt idag när jag vandrade runt och letade sommarjobb(Jag var JÄÄÄTTE duktig) så jag har ju egentligen fått i mig mindre än vad jag skulle... Men det känns mycket just nu. Det känns som om det ligger flera kilo mat i min mage och tynger ner mig.
Jag har verkligen kommit in i en rutin med att äta tre mål om dagen (likadana mål varje dag..men men, någon måtta på hur duktig man är måste det ju finnas) och jag känner verkligen att jag är piggare nu när jag gör det.

Jag har som sagt varit duktig och sökt jobb idag. Nu är det slut med rundvandringarna, nu ska jag byta taktik och försöka nästla mig in i kontaktnät istället. Och det känns bra att jag har gjort allt jag kan nu, jag är inte dålig bara för att jag kanske misslyckas med det här.

Min hjärna kan inte sluta älta M. Jag vill få den att sluta men den bara ältar. Jag måste skriva om det lite senare men först ska jag ringa till min kära far och prata lite med honom.

50.9... Eh.. Okej. Jag som tänkte mig att nu har jag sannerligen gått upp(i "mat-vikt" förståss), eftersom jag har magen full med mat sedan i förrgår och igår (magen har stannat av igen...). Men nehe! Okej..

Nu ska jag snart dra till Birsta då. Kommer antagligen att gå måttligt dåligt men det är iallafall fint väder och jag gör iallafall mitt bästa.
Ska ta med mig lunch också, som jag kommer få äta kall.....Men det är nog okej ändå.

Tittade på en del kryp igår, och blev sugen på en röd tusenfoting... Som kostar 300 spänn, det är inte riktigt något jag har råd med. Jag borde dessutom köpa en massa andra saker först.

Har inte hört ett piss från M, han sa i söndags att han kanske skulle komma hem idag. Men vi får väl se, jag tänker inte vara inloggad på skype ikväll iallafall. Jag tänker inte sitta och vänta på honom som ett jävla våp.

Jag gör mitt bästa.
Jag är duktig.
Jag är inte misslyckad om det går dåligt.
Snart är dagen över och då har jag gjort mitt bästa, jag kan inte göra mer.
Sol. Sol. Sol.
Nu drar jag!

Imorse vägde jag 51.5, och det efter att ha ätit och druckit massor(mina 900 kcal), så ja. Få se hur det ser ut imorgon. Jag är inte ett dugg orolig över vikten nu, nu gäller det för mig att förstå hur min kropp fungerar, vad av vikten som är mat och vatten, när jag samlar på mig vätska, hur jag går upp och går ner osv.
Jag tvättade imorse också, jävligt duktig var jag. Men jag var mindre duktig när jag råkade bränna bönorna som jag kokade samtidigt. Multitasking fail. Så när jag kom hem från "jobbet" idag så luktade det brända bönor i hela lägenheten... Men det var ganska mysigt, då luktar det iallafall mat, det är bättre än att det luktar kanin. (Kanske skulle tillaga kaninen så löser man det problemet?)

Uppenbarligen så spanar folk in mig på stan, när jag gick till skolan med Gabriel så sa påpekade han det. Jag är så ouppmärksam på sådant.. Men det är ju alltid kul att bli inspanad! Jag fick en komplimang av Gabriel också, han tycker tydligen att jag har sjukt snygga bröst. Haha.. Jag vet nog att han vill ha mig.

När jag dessutom åt lunch med Gabriel i skolan så började vi snacka om matematik, och han sa att man fick ligga mycket om man var bra på matte. Så matte skulle man kunna. Jag höll inte med utan hävdade att jag vill ha en intelligent sexpartner i första hand, och intelligent kan man vara utan att för den sakens skull behöva vara mattesnille(syftar på mig själv). När jag säger det så hör jag våran fotolärare Håkan(han har tydligen lyssnat på vad jag har sagt och står nu i dörren till köket) "Jaså, vad bra.(Eller sa han "där ser man"?) Tack!"
OBEHAGLIGT.
Fast NU kom jag på att det kanske var för kameran han tackade..? Gabriel hade nämligen vaktat hans kamera över lunchen..men nej, det kan det ju inte ha varit.. Det var sjukt obehaglig tajming...

Har inte hört något från M sedan i söndags.. Typiskt honom att säga "Vi kan ju höras imorgon" och så gör man inte det. HA!:

M ringde: "Vi kan ju höras imorgon" Så gör man inte det :PppPPppPPp

";PppPPppPPp"-trenden som går på facebook är sjukt rolig tycker jag! Jag måste komma på fler.. lol

-"Vad tjock den är!", Tobbe -"Du är tjock!" Så är man anorektiker ;PppPPppPp

Imorgon bär det av till Birsta är det tänkt! Hejja mig! Får åka buss för de absolut sista slantarna jag har.. Hm.. Men sommarjobb är viktigast.

Vägde 51.6 imorse, vilket är att vänta eftersom jag åt en massa mat igår. Det bekymmrar mig det där, mycket av ens vikt är liksom vatten och mat..
Just nu så kokar jag bönor. Jag ska göra några matlådor hade jag tänkt.. Jag vet fortfarande inte vilken mat jag ska ta med mig till skolan som lunch..Det börjar bli dags att bestämma sig snart! Åh..Beslutsångest. Över en sådan liten grej dessutom. Feijjl.
Jag skulle ha köpt kaffe igår när jag var och handlade men jag är inte säker på att pengarna räcker till då, jag har ungefär 80 kr att leva på tills mitt csn kommer. Jag får passa på att snylta kaffe i skolan istället.

På onsdag så tror jag nog att jag ska åka till Birsta och göra en sista kraftansträngning för att försöka få tag i ett sommarjobb. Jag MÅSTE göra allt jag kan, men det här är ju hopplöst.. Jag måste nog följa upp några ställen här i stan också.. Det känns så jävla jobbigt och jag har en sån ångest över det så fort tankarna snuddar vid det. Jag känner att jag förtjänar en tapperhets-medalj. Jag ORKAR inte göra det här egentligen! Jag är sjuk! Men ÄNDÅ så gör jag det! Fan.. Nu känner jag att det lutar lite åt självömkan, vilket är patetiskt. Men jag måste få unna mig det eftersom att det nästan är berättigat i det här fallet. Alla andra tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig. (...)
Jag måste fortsätta att måla också, jag får fan ta och skärpa mig nu. Nu har jag ingen ursäkt att låta bli eftersom jag faktiskt äter. Jag ska alltså vara pigg och då ska man orka måla. Kom igen nu!

Jag fick visst prata med M igår! Han sa att han skulle komma hem tidigare för att han ville träffa mig! Han är så söt, och så tycker han att jag är porrig tydligen. Hahaha.
Men jag hade en HEMSK dröm om honom; vi satt och pratade på skype och så dök det upp en smal, bitchig och blond fjortis-brud med botox-läppar i hans säng. Hon tittade föraktfullt på mig och berättade hur de brukade knulla osv. Jag blev så JÄVULSKT arg. M försökte ursäkta sig men samtidigt förklara att det var så han ville ha det. Jag vaknade och kände mig sviken, äcklig och ledsen.
Jag borde kanske göra något åt den här svartsjukan som jag försöker trycka undan så att det dyker upp en massa dumma drömmar helatiden..

Timjan är nog en av mina favoritkryddor. Den luktar så jävulskt gott. Men det är inte doften i sig, den är inte så speciell, utan det är känslorna som jag förknippar med den. Varma sommarkvällar med gult kvällsljus och grillade potatis-knyten med fetaost.. Lycka.. Det är intressant hur dofter kan påverka en på det sättet.

Jag hade fått ett mail från M, det var ganska gulligt. Det hade kommit in kl 10:00 idag. Så jag kände mig lagom dum som satt och svarade på det runt 21:00.. Jag skrev och skrev, det var viktigt att det skulle bli rätt. Det skulle se intelligent ut.. Och när jag var klar så läste jag igenom det flera gånger så att det inte fanns något som var fel, och sedan skickade jag det. FAN. När jag läste igenom det efter att jag hade skickat det så hittade jag ju självklart två saker som jag skulle ha ändrat. Det är så typiskt. Så från att känna mig smart och stolt över mig själv så gick jag till att känna mig som en korkad idiot. Jag som ska försöka vara tillräckligt smart för att matcha honom.. Nu känner jag mig bara som en krokad, blond 20-åring...

Jag sitter och väntar på att han ska logga in på skype och ringa mig, men det kanske inte händer idag.. Varför inte det? Klockan är ju visserligen inte 11 än.. Men ändå.

Åååh..Jag känner mig så dum.. Och varför skulle han inte logga in på skype? Jag ville ju prata...

Idag blev det 600 kalorier. En portion lins och bön-gryta och en portion gröt. Imorgon ska det bli 900 kcal. Jag undrar om jag ska äta linsoböngryta till lunch och tonfiskopasta till middag imorgon eller tvärt om..

Okej, jag får förlika mig med tanken på att jag har skickat ett dåligt mail och inte kommer få prata med M på skype idag. Kul. Kul dag. Duktig mig.

Ja, igår så var det ju utställning på lokalen Vox. Världens mysigaste lokal. Der blev jättebra med Fridas bilder(det var hon som tog bilderna på mig) och det kom faktiskt runt 40 pers och tittade, så det var inte misslyckat iallafall. Jag kom dit vid 12 men stannade till ungefär kl halv två på natten. Först hade jag tänkt att jag skulle gå hem mellan visningen och festen som vi skulle ha senare, men det blev inte så. Runt middagstid så gick alla och köpte pizza, jag var den enda som inte åt. Men alla vet ju hur det ligger till så det var ingen big deal och alla skötte sitt eget. Jag uppskattar det väldigt mycket, att jag inte får en massa tjat och gnäll. Jag vet att de bryr sig men de visar det på rätt sätt. Ja, alla förutom en då. Johanna. Hon ska alltid hålla upp pizzabitar och pommes frittes framför näsan på mig och fråga om jag vill ha. "Nej." säger jag bestämt först. Men hon har gjort det så många gånger förut att hon VET att jag kommer säga nej, så varför fortsätter hon? Till slut så snäser jag ett nej åt henne och då går hon i försvar och säger "jag undrade ju bara!". Det gör mig så sjukt irriterad. Det händer alltid minst tre gånger att hon gör så och det är alltid skräpmat det handlar om. "Du FÅR äta!" brukar hon också säga. Ja tack, jag vet att jag får äta. Jag får bli fet också. Men jag får framför allt neka till att äta din fettigt äckliga skräpmat. Som om HON skulle kunna ge mig tillåtelse att äta och i och med det lösa alla mina problem.

Det var iallafall jättemysigt men jag höll på att frysa ihjäl! Helatiden! Det var så SJUKT kallt. Fast det beror ju på mig, ingen annan tyckte att det var så kallt. Jag fick låna en tjocktröja, ett par sockar och en filt av snälla Frida och Tobbe och då blev det lite bättre. Jag drack lite kaffe också för att bli varm. Jag har bestämt mig för att börja dricka kaffe, det ska sätta igång magen har jag hört och dessutom ska man bli pigg av det och det låter ju bra. Det är en bra grej för att dämpa mat-sug också tycker jag (det är inte något som jag har hört, utan något som jag upplever själv) det funkar bättre än te.

Det var en slö fest, det var typ bara två som drack. Men vi hade ju mysigt ändå och det var faktiskt väldigt trevligt. Jag brukar ju bli vild när jag dricker och kunna styra upp fester rejält men jag kunde inte bjuda på det den här gången eftersom jag fortfarande hade kompensationsdag. Alkohol innehåller sjuukt mycket kalorier ju.. Frida "förbjöd" mig dessutom att dricka eftersom hon visste att jag inte hade ätit något. Och det är ju ganska klokt att låte bli om man inte har ätit på två dagar.

Ja, som sagt så är det fortfarande kompensationsdag och vågen visade 50.9 imorse.. Jag såg på en del bilder från utställningen/festen igår och jag tycker inte att jag är så smal...Visst så ska jag ju lita på andra när de säger det eftersom jag inte har rätt kroppsuppfattning, men jag känner mig verkligen inte anorektisk alls..
Just nu sitter jag och funderar på när jag ska börja äta igen.. Ska det vara till frukost imorgon.. eller kanske till middagen ikväll...? Det bästa vore ju imorgon, då har det gått 3 dygn. Fast om man tänker så så skulle jag lika gärna kunna äta middag ikväll eftersom jag slutade äta vid middagstid i torsdags och då har det ju faktiskt gått exakt tre dygn redan då...
Det är så jävla dumt, som jag skrev förut så är det absolut lättast att inte äta något överhuvudtaget. Då slipper jag handskas med maten. Så fort jag stoppar något i munnen så vill jag bara ha mer, men när jag ställer in mig på att inte äta alls så kan jag hålla det hur länge som hellst. Det som däremot är så störande med det är att det inte heller fungerar bra av helt andra skäl, för då börjar kroppen skrika och man orkar ingenting. Fan..

Pratade inte med M igår, men jag sa att jag kanske skulle på fest, så han fattade nog det. Han skulle förövrigt också på fest igår tror jag, så han var väl upptagen med det. Han ringde med stor säkerhet mig på skype men jag var ju inte hemma på hela dagen. Ha. Tji fick han, jag HAR faktiskt kompisar som jag umgås med. Jag var stolt över det hela dagen igår. Jag har ett liv. Sådeså. Och senare idag så ska M ringa mig och jag ska berätta vilket roligt liv och hur många och bra kompisar jag har. (...) Saknade honom jättemycket igår, eller..mest sakande jag mänsklig kontakt. Men idag känns det bättre, idag är jag independent woman. Jag ska nog gå ut och gå i det fina vädret också, och handla ska jag.

Så om du lovar något så ska jag alltså lita på att du håller det, under förutsättningen att jag påminner dig? Men om du bara säger att du ska göra något, då räknas det inte eftersom du in inte har lovat?

Varför säger man att man ska ringa och sedan gör man inte det? Är det inte lite vuxet att meddela om man nu inte har tid att ringa istället för att bara strunta i det totalt? Jag har inget problem med att du inte ringer mig, vi behöver inte prata flera gånger per dag, eller ens varje dag. Men om du säger att du ska ringa så förväntar jag mig att du gör det.

Var det inte du som var irriterad på att jag sa att jag ville bli frisk men samtidigt betedde mig som om jag ville fortsätta vara sjuk? Var det inte du som skulle leva som du lärde?

Varför måste jag ens fundera över det här, är inte du för gammal för att bete dig på det här sättet?

Det kändes lite bättre när jag kom till skolan, jag lyckades få i mig lunchen sedan också men DÅ så kom Tobbe. Vi kom in på diskussionen om min ögonbrynspiercing och då fick jag ångest. Han anser ju att jag inte kommer få jobb om jag har den eftersom att folk nu automatiskt klassar mig som "Sundsvall White Trash", vilket jag inte är och aldrig kommer att vara/bli eftersom jag är från stockholm och skiter fullständigt i vad de feta jävla bond-tjejerna här i Sundsvall väljer att pierca för kroppsdelar. Men kanske det är så, att alla de över 50 CV's jag har lämnat ut, överallt runt om i hela sundsvall inte ens blir tittade på eftersom de dömer mig utifrån min ögonbrynspiercing och mitt milt alternativa utseende.
Jag har pratat med M om det här en gång förut, han har ju uppfattningen att man inte ska låta sig påverkas av vad andra människor tycker och säger. Han tyckte att Tobbe var dum i huvudet och en av de som spred fördommar själv, han tyckte att jag skulle göra som JAG ville med min piercing och inte som andra vill. Jag VILL att M ska ha rätt, men samtidigt så har Tobbe vuxit upp här(det har förvisso M med, men han är 11 år äldre än Tobbe) i Sundsvall och själv blivit "diskriminerad" pga sina tatueringar...
Det här gjorde mig så jävla deppig iallafall...Hela den här jobbsituationen är som ett stort blåmärke som gör jävulskt ont så fort man snuddar vid det. Jag känner att jag skulle kunna göra vad som hellst för pengar. För utan jobb är man fan värdelös. Det är så att man kan fundera över att prostituera sig, det skulle kännas bättre än att vara arbetslös. Är man arbetslös och inte kan försörja sig själv så kan man lika gärna lägga sig ner och dö. Så känner jag, och om man ska vara psykolog så känner jag antagligen det pga min supertrevliga uppväxt, men vad spelar det för roll? Det ändrar inte på mina känslor här och nu. Får jag inget jobb så kan jag lika gärna ta livet av mig. Vad fan har jag på den här jorden att göra om jag inte kan bidra, eller ens stå för mitt eget uppehälle. Jag vill inte vara en parasit.

Okej. Jag ringde M och grät lite över vad Tobbe hade sagt. Han sa ju samma sak igen, jag ska inte lyssna på Tobbe, han hade antagligen en dålig dag och ville dra ner mig också. Folk ska inte döma mig utifrån min piercing och jag ska sluta lyssna på folk som inte möter de tre kriterierna (Är personen intelligent?Vill personen mig väl?Känner personen mig?). M blev tillochmed lite irriterad på att jag låter mig bli påverkad. Men huvudsaken är att jag mår bättre nu, och inte för att jag har vridit ångesten till ett bekräftelsebehov som jag har fått uppfyllt genom att prata med honom utan för att jag har fått ett utbyte av det han har sagt till mig och det i sin tur har hjälpt mig att trösta mig själv. Fan, han är bra för mig.

939 kcal idag. Det var bra, för den här dagen skulle kunna gått åt helvete flera gånger. Jag får ju hetsimpulser när jag är deppig, men också när jag blir lättad. Som när jag hade pratat med M. Nu åt jag bara några extra morötter, men det är svårt när man känner sig lättad över något, då är det lätt att man "unnar" sig själv saker för att ge sig själv beröm, vilket självklart ger motsatt effekt när man väl börjar hetsa....Och man ska inte ha en sådan relation till mat, att man tröstar sig själv och berömmer sig själv med den.
Idag har jag känt mig smal en liten, liten stund. Men det gick över. Fast det är trevligt att känna sig smal någon gång ibland när man annars ständigt känner sig tjock. Danne kommenterade till exempel att det var bra att jag åt när jag satt och åt min lunch i skolan. Det var gulligt.

Hur relevant är det egentligen att källsortera? Det mänskliga psyket verkar fungera så att enbart vissa individer ser på källsortering som något viktigt, något som kan påverka. Alla VET ju att källsortering skulle påverka; OM ALLA gjorde det. Nu vet ju också alla att det aldrig skulle hända. Vilket spännande fenomen! DÄRFÖR är det alltså onödigt att källsortera, eftersom det aldrig kommer bli tillräckligt många som gör det. Och därmed så bidrar jag till att det aldrig kommer att göra någon skillnad. Men är det inte bara att inse det? Att vi endast källsorterar för våra egons skull? För att på något sätt försöka två våra händer från all skada vi har orsakat naturen, som vi innerst inne vet är omöjlig att läka?

Har jag den här åsikten för att jag har hittat en spricka i den hurtiga och välmenande källsorterings-fasaden, eller är jag bara ung, dum och framför allt lat? Lat som inte ORKAR källsortera, och därför hittar en anledning till att inte göra det.



Imorgon är jag bjuden på lunch.... Intressant. Jag ska undvika att diskutera källsortering. Det är uppenbart att jag och värden som bjuder på lunchen i fråga inte delar uppfattning om huruvida källsortering är en relevant sysselsättning eller inte. Beror detta på att det skiljer 12 år mellan oss..? Är min uppfattning färgad av att jag, som sagt, är ung? Är hans uppfattning färgad av att han är äldre och således mer "vis"? Eller har vi helt enkelt olika åsikter, och i grund och botten så källsorterar inte jag för att jag är för lat och han källsorterar för att han har dåligt samvete och ett naivt synsätt på mänskligheten?

Min nya(och dessutom första) självterapeutiska blogg. Jag ska alltså försöka hålla mig själv från att bli galen genom att skriva hur jag tänker. Och det är lite för tråkigt att skriva dagbok, och lite för extremt att ha en helt utelämnande blogg så därför har jag bestämt mig för att vara anonym. Så får jag en fin balansgång mellan de båda.

Jag har en ätstörning som jag har döpt till Sissela. Henne kommer jag att skriva om en del, eftersom hon är en ganska stor del av mitt liv just nu. Vad jag heter säger jag inte, eftersom jag är superhemlig och frän.