Morgon.

Vägde 51.6 imorse, vilket är att vänta eftersom jag åt en massa mat igår. Det bekymmrar mig det där, mycket av ens vikt är liksom vatten och mat..
Just nu så kokar jag bönor. Jag ska göra några matlådor hade jag tänkt.. Jag vet fortfarande inte vilken mat jag ska ta med mig till skolan som lunch..Det börjar bli dags att bestämma sig snart! Åh..Beslutsångest. Över en sådan liten grej dessutom. Feijjl.
Jag skulle ha köpt kaffe igår när jag var och handlade men jag är inte säker på att pengarna räcker till då, jag har ungefär 80 kr att leva på tills mitt csn kommer. Jag får passa på att snylta kaffe i skolan istället.

På onsdag så tror jag nog att jag ska åka till Birsta och göra en sista kraftansträngning för att försöka få tag i ett sommarjobb. Jag MÅSTE göra allt jag kan, men det här är ju hopplöst.. Jag måste nog följa upp några ställen här i stan också.. Det känns så jävla jobbigt och jag har en sån ångest över det så fort tankarna snuddar vid det. Jag känner att jag förtjänar en tapperhets-medalj. Jag ORKAR inte göra det här egentligen! Jag är sjuk! Men ÄNDÅ så gör jag det! Fan.. Nu känner jag att det lutar lite åt självömkan, vilket är patetiskt. Men jag måste få unna mig det eftersom att det nästan är berättigat i det här fallet. Alla andra tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig. (...)
Jag måste fortsätta att måla också, jag får fan ta och skärpa mig nu. Nu har jag ingen ursäkt att låta bli eftersom jag faktiskt äter. Jag ska alltså vara pigg och då ska man orka måla. Kom igen nu!

Jag fick visst prata med M igår! Han sa att han skulle komma hem tidigare för att han ville träffa mig! Han är så söt, och så tycker han att jag är porrig tydligen. Hahaha.
Men jag hade en HEMSK dröm om honom; vi satt och pratade på skype och så dök det upp en smal, bitchig och blond fjortis-brud med botox-läppar i hans säng. Hon tittade föraktfullt på mig och berättade hur de brukade knulla osv. Jag blev så JÄVULSKT arg. M försökte ursäkta sig men samtidigt förklara att det var så han ville ha det. Jag vaknade och kände mig sviken, äcklig och ledsen.
Jag borde kanske göra något åt den här svartsjukan som jag försöker trycka undan så att det dyker upp en massa dumma drömmar helatiden..

Timjan är nog en av mina favoritkryddor. Den luktar så jävulskt gott. Men det är inte doften i sig, den är inte så speciell, utan det är känslorna som jag förknippar med den. Varma sommarkvällar med gult kvällsljus och grillade potatis-knyten med fetaost.. Lycka.. Det är intressant hur dofter kan påverka en på det sättet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0