SisselaSork

Så. En hetshelg är över. Igår så höll jag koll på vikten med mammas våg och det gör mig inte klok det där.. hur jag bara rasar i vikt av att äta och kräkas. Men det måste ju bero på att det försvinner vätska. Men jag har börjat tvivla på det här idiotiska om att "hälften blir kvar" när man spyr. Det låter som något idiotiskt som folk säger till varandra för att skrämma upp varandra och vara allmänt missunsamma(på ett sjukt sätt), studier i det här ämnet (om det ens finns en endaste som kan kallas för studie) går inte att hänvisa till eftersom det finns så många aspekter på det här. Jag går ner i vikt av att "hetsa", så är det bara. Jag kräks upp ALLT jag stoppar i mig(+ lite till!!), det blir inte något kvar, så är det också. Jag såg på ett doktor phil avsnitt med en sjukt smal tjej som åt ENORMA mängder mat varje dag, men spydde upp allt. Hon var SUPERsmal ändå. Det GÅR att kräkas upp allt. Alla dessa bloggtjejer som tävlar om att gå ner i vikt borde sluta tracka och skrämma varandra. Det är så jävla äckligt.

Efter frukost(+ kompensation) igår så vägde jag 49.5 kg
Sedan var det lunch, vilket blev pankakor och mackor och sådant.. Efter det (+ kompensation) så vägde jag 49.1 kg.
Sedan skulle jag till farmor och fika, äppelkakor och godis och sånt.. Efter det(+ kompensation, såklart) så vägde jag 48.5 kg.
Sedan var det middag, som jag inte hann kompensera klart för, jag vet inte om jag lyckades få upp hela, och sedan skulle vi iväg till 50-års festen där de bjöd på tapas och gott bröd osv. Allt det där + kompensation. När jag kom hem så åt jag gröt och fil och müsli och lite godis, kompenserade.. (Kompensera är ett sådant fint ord för att spy) Och när jag vägde mig efter allt det här så vägde jag 48.2 kg.

Imorse vägde jag 48 prick.


Nu har jag pratat med mamma, så nu vet hon allting. Svårt att undgå kanske när jag springer och spyr helatiden.. Men det känns bra att hon vet, hon tog det ganska bra. Over all så känns det ganska bra. Jag har med mig en del fina kläder upp också. Jag har ätit gröt till frukost och jag har inte ångest över det, även fast jag har haft hetsdag igår. Det blir nog gröt till middag också sen ikväll, och imorgon börjar det vanliga "matschemat".

Jag är tydligen väldigt smal, alla här säger att de är oroliga och att jag är "spindeltunn", det känns bra på det sättet att min ständiga tanke om att jag är tjock blir liiite svagare. Sedan får jag upp det som M säger till mig ibland i huvudet. "Hej liten" brukar han säga. Jag vill vara liten. Liten och ynklig. Jag vill kura ihop mig i hans knä och bli struken över håret. Jag vill vara lätt som en älva och ömtålig som silkespapper.
Jag saknar M.

Jag vaknade AStidigt. Typ klockan fyra på morgonen. Och jag kunde självklart inte somna om... Jag ville ha mat tror jag, och det är enormt störande att det finns en MASSA mat bara tre meter bort i köket.. Jag tänkte först att jag faktiskt ska hålla mig tills det är frukost, men sen var jag tvungen att ge efter och gå och hämta kex...sedan mackor.. osv
Sen kände jag för att gå och väga mig, för att kolla så att jag hade lyckats kräkas upp det jag stoppade i mig.. Jag var kissnödig också men jag tänkte att jag skulle vänta med att kissa tills efter att jag hade vägt mig så att min vikt ska vara så lik som igår när jag vägde mig som möjligt. Jag vägde 49.7 kilo nu. Så jag antar att jag lyckades få bort det mästa den här gången med. Och två dagar ska inte göra någon skilnad. Man blir inte tjock på två dagar. Man blir inte tjock på två dagar. Man blir inte tjock på två dagar..

Nu ska jag gå och lägga mig igen och sova fram till frukosten förhoppningsvis. Hoppas verkligen att ingen la någon större vikt vid att jag var uppe och stökade i köket såhär tidigt på morronen..

Nu är jag alltså hemma.. Jag har "hetsat" klart för idag, jag åt ingenting fram till middan för det var då jag kom hem. Då skulle självklart mamma bjuda på en massa mat. Igår vägde jag 51.1 på morronen, och det gjorde jag imorse också. När jag kom fram till pappa så vägde jag 50.5 (på hans våg) och nu efter all hets så vägde jag 50.1 (på mammas våg). Det är väl bra, det visar ju på att jag lyckades få bort det mästa av det jag stoppade i mig... Choklad, ostbågar, mackor, mandelmassa, massa mat osv.. usch, ångest!
Jag måste intala mig själv att jag inte kommer gå upp av de här två dagarna som jag är här nere... det är bara två dagar. Man blir inte tjock på två dagar.
Nu är jag alldeles utmattad..

Pappa beskrev hur jag såg ut idag, när jag provade mina gamla kläder som jag hade på mig när jag var 14. Han sa att jag såg ut som en undernärd 14-åring med ett svaga äldre drag.. Det kändes bra av någon anledning.

Imorgon kommer "hetsen" börja redan till frukosten.. Fan. Jag kommer behöva kräkas hela dagen imorron. Jag ska fika hos farmor, gå en promenad med Helena och senare på kvällen så ska jag på 50-års fest... Den där festen ger mig lite ångest för tillfället. Inget bra sätt att avsluta en hets-dag på..

Jag ska ringa M också. Och säga att jag tycker om honom, jag är TRÖTT på dessa kaxiga jargonger vi alltid måste upprätthålla... Vi får se hur responsen blir när jag skippar det och går rakt på sak...? Varför måste alltid JAG börja? Det är han som ska vara mogen...

Hoppas att magen är tom, jag vill inte att det ska ligga några äckliga mackor eller en stor klump med choklad eller ostbågar där över natten...... Ångest, ångest, ångest....

..Och jag svarade. Fail.

I början så var det ganska okej, det blev bara mat för 100 kr sammanlagt. Jag köpte iallafall en påse godis, en gb sandwich, en blodpudding, en filmjölk och en müsli. Müslin har jag slängt nu, godiset, glassen och blodpuddingen är uppäten.

51.2 kg i torsdags på morgonen,
51.5 idag på morgonen.

Sedan så vägde jag mig nu på kvällen efter all mat; 50.7

Nu är jag alldeles utmattad.. Fan, jag hatar att behöva spy.. Men samtidigt så är det så befriande, ångesten hade varit total annars. Godis och viss mat måste helt enkelt kräkas upp.

Jag skulle kunna äta godis en gång i veckan, jag tror inte jag skulle gå upp av det.. Jag undrar om jag ska ha en kompensationsdag imorgon.. Det kanske funkar om jag inte ska träffa M. Det är alltid bäst att äta innan jag går till M så att jag inte blir en zombie, jag vill ju att han ska tycka att jag är trevlig att vara med.

(Skrevs igår kväll)

När jag ställde mig på vågen nu imorse så vägde jag 51.5 kg. Så det är väl uppenbart att de där 53.7 kilona bara var falskt alarm av något slag. Jag fick alltså hets och förstörde en hel vecka av duktigt ätande i onödan.

En till sak som jag har tänkt på. Jag kanske inte ska kalla det hets.. För det är inte hets, hetsen som bulimiker får ska enligt vad jag har hört vara att man intar stora mängder mat på kort tid och sedan kräks upp den. Men jag brukar äta min mat långsamt eller i normal takt och fördela den över dagen, för att liksom få njuta av den och sedan kräks jag upp den när jag är klar.. När jag däremot inte har "hets" så äter jag extremt långsamt(en tallrik gröt kan ta en halvtimme att äta upp). Jag tror inte jag äter "enorma mängder" heller(även fast det känns så).. Det brukar se ut ungefär såhär att jag äter typ 100 gram godis, kräks tills magen känns tom, äter två mackor, kräks upp dom, och då finns det plats för en macka till osv.. Och planen en sådan dag brukar vara att jag ska hinna äta alla mina "förbjudna" saker som jag är sugen på, så att jag kan återgå till att svälta mig utan att stöta på några cravings och ändå ska magen kännas tom på kvällen.. Så man ska kanske inte kalla det "hets-dag" utan kanske mer en "tillåta-sig-att-äta-allt-men-vara-tvungen-att-spy-upp-det"-dag.. Oavsett så är det ju ett seriöst sjukt beteende..

Jag var och köpte lite mer godis.. skummgodisar och liite choklad. Jag har blivit kär i skummgodisar, jag vet inte varför. Och påsk-choklad-ägg.. Men det mästa slängde jag bort. Blev så äcklad av mig själv. Köpte en kartong med vindruvor också, åt upp hälften påvägen hem, men slängde resten. Och så köpte jag en sånndär "bröllops-strut", den såg god ut och det är lika bra att prova den nu när jag ändå har en fail-dag. Kräktes självklart glassen och vindruvorna när jag kom hem, och sköljde magen med vatten.
Sedan tänkte jag äta gröt och efter det fil och banan och müsli och jag tänkte att jag inte skulle spy efter det, för då skulle jag vara mätt och glad och inte ha ångest eftersom det var nyttig mat... Men tji fick jag för jag var tvungen att kräkas upp det ändå.
Sen fick jag en impuls att väga mig igen. Kanske för att jag är en machokistisk gris. Men jag skulle inte få panik den här gången eftersom jag skulle VETA att jag självklart har gått upp, så mycket som jag har tryckt i mig idag...

Så jag ställde mig på vågen.. Och vad visar den?? Jo, 51.8!

Jag förstår ingenting... Hur kan jag väga MINDRE nu när jag har vräkt i mig en massa saker än vad jag vägde imorse(förvisso har jag spytt upp så mycket som jag kan, men det ska ju alltid finnas minst 50% kvar efter vad jag har hört..)??
Pappa kanske hade rätt i att det bara var vatten ändå... Men alltså... va?

Ingen mer mat för mig idag iallafall..Jag skulle vilja börja springa, men jag har en känning i knät och jag vill inte att det ska bli en skada.. mina knän är så jävla sköra, varför ska min kropp alltid svika mig och gå sönder när jag pressar den?

Jag saknar M! Han är i Oslo och jobbar som fotograf nu.. Duktig M, kan så mycket, gör sånna bra och fina saker. Jobbar och tjänar pengar. Till skillnad från en annan som har haft en jävulskt produktiv dag idag. Fått gå hem från skolan och endast omvandlat hemsk mat till kräks och kostat pengar... Dålig JCJ. Duktig M.

53.7 kg




......


Sprang och handlade;
1 påse Gifflar
1 påse polartunnbröd Sarek
1 GB Sandwichglass
1 liten Ben&Jerrys glass
1 paket skinka
1 gurka
1 portionsyoghurt med müsli till
1 påse plockgodis...

Åt upp yoghurten och glassarna först, spydde...
Började på godispåsen men tröttnade på sockret och åt 5 rullar med tunnbröd med skinka, smör och gurka,  och tre gifflar, spydde..
Sedan gjorde jag iordning en lunchlåda med tonfisk och pasta (det skulle se konstigt ut om jag inte åt lunch idag nu när jag har bestämt mig för att vara duktig...Alla litar på att jag ska vara duktig nu..) Och sedan gick jag till skolan. Skitdeppig självklart...
Jag pratade med Gabbe och Frida och Tobbe och dom tyckte att det var bra att jag hade gått upp. De är så jävla söta som stöttar mig. Var tvungen att äta lunchlådan på lunchen, men det kändes bra när jag var tillsammans med mina kompisar.. Jag kan inte låta bli att märka att jag får mer energi att skratta och skämta med dem när jag får i mig mat, och det vill jag ju. Jag vill ju orka ha roligt! Men samtidigt vill jag inte gå upp i vikt...
Sedan skulle Tobbe och Frida gå till macken och köpa läsk, och då följde jag med. De hade nybakade bullar där så Frida köpte en...och då tänkte jag "Whatever" och köpte en också, men sedan lämnade jag dem och sa att jag ville gå hem.. Jag orkade inte eftermiddan på skolan och dessutom var jag tvungen att gå hem och försöka kräkas upp bullen..(vilket liv...) Då fick jag en idé och gick och köpte en kebab(har suktat efter en kebab hur länge som hellst och nu hade jag ju ändå en hets-dag), när jag kom hem åt jag upp den. Jag blev så mätt att jag mådde illa och jag vet faktiskt inte om jag spydde för att jag ville eller för att jag helt enkelt var tvungen... Det gick bra, jag lyckades tillochmed få upp en del av tonfiken och pastan... Bullen är kvar där nere någonstans, bullar och bröd är så svåra att få upp....
Sedan ringde jag pappa för att berätta den "glada" nyheten att jag hade gått upp.. Han sa att han inte trodde ett dyft på det, utan att det bara var vatten och att jag fick ångest och hets av det bevisade enbart att jag fortfarande var för sjuk och väger för lite..
Jag orkar inte..jag känner mig som en misslyckad idiot som inte är underviktig....

Så. Nu har jag snart ätit upp hela giffel-paketet.. Godispåsen är snart slut också. Det finns fyra tunnbröd kvar, de kommer också vara försvunna innan den här dagen är slut.

Så. Nu är tunnbröden också slut.

Jag ska gå ner och köpa fil och müsli sedan. Kanske vindruvor också. Nu får det vara nog.

--- Nu har jag alltså ätit upp allt som jag köpte imorse.. Jävla tjockis..

Idag har jag gått på utflykt till norra berget. Jag åt gröt till frukost och sedan packade jag en matlåda med tonfisk och pasta och gav mig iväg. Det har varit så fint väder både igår och idag så jag tänkte att det var bra för mig att komma ut i solen, man blir ju glad av solljus. Jag tänkte mig att jag skulle upp på berget och sätta mig i solen med min lunch. Sedan tänkte jag ringa M och gulla lite med honom. Men när jag satt där så tog det så lång tid att äta upp tonfiskpastan att jag han bli kall, och då kände jag att jag fick ringa M när jag kom hem istället. Jag fick alltså en lång promenad och en massa solljus på mig idag. Folk glodde på mig(eller inbillade jag mig bara det?).

När jag kom hem så ringde jag M, men självklart så svarade han ju inte. Det är oftast han som ringer mig, men när jag väl tar mig tid att ringa honom så svarar han nästan aldrig! Jag vet att han är en upptagen gubbe, med sitt jobb och sin träning, men jag kan inte låta bli att bli lite nedslagen. Nu har det gått nästan två timmar sedan jag ringde och han har inte ringt tillbaka än..
Jag kände inte för att äta tonfisk och pasta till middag idag, utan tog gröt istället. Tre morötter "unnade" jag mig också. Så nu har jag bara ätit 900 kcal till skillnad från de 1100 kcal som jag har bestämt att jag ska äta varje dag.

ÅNGEST. Jag känner mig enormt tjock. Igår var det någon som visslade på mig när jag var ute och gick, och jag får alltid känslan av att killar glor på mig. Jag vet inte hur jag ska tolka det. Är jag så snygg? Det tror jag verkligen inte. Men lite snygg? Eller är jag bara konstig? Eller glor dom för att jag är FÖR smal?(Så kan det väl inte vara, jag känner mig så fet, och är jag inte fet så ser jag åtminståne normal ut) Jag har så konstig kroppsuppfattning så jag vet inte vad jag ska tro.

M ska till Norge, och sedan till Afganistan om allt ordnar sig för honom, han har alltså en stressig period framför sig med mycket jobb. Och när ska jag hinna träffa honom? Just nu så sitter jag och har ångest över att vi inte ska hinna ses innan han åker till Norge... Jag ville ju träffa honom idag, tänk om han åker imorgon? Jag vet ju inte när han ska åka! Kan inte gubbjäveln sluta vara upptagen och ta och ringa tillbaka snart!
Om vi inte har hörts av innan sju så brukar det inte bli så att vi ses senare på kvällen, så jag antar att den här dagen är körd. Fan.

Jag skulle kunna få hets nu, jag hittade ett papper från en GB Sandwich glass i min väska från förra hetsen och var tvungen att trycka ner det låångt ner i soptunnan så att jag inte skulle behöva se på det. Det skulle vara enormt gott med glass. Och godis. Speciellt påskgodis. Chokladägg. Men jag tänker inte, jag är säker på att jag kan kontrollera det den här gången, men det ligger nära, jävligt nära. Och då kan man ju använda det här tillfället till att träna på att ha ett normalt förhållande till mat.
Alltså börjar vi med att analysera problemet; Varför vill jag vräka i mig godis och glass (och tunnbrödmackor med smör och leverpastej/skinka, kanelbullar, kakor m.m)? - Dels för att jag svälter och för att min kropp sviker mig och kräver mat(det går bättre att motstå det nu när jag äter runt 1000 kcal per dag och inte 200 kcal), men allra mest för att jag deppar över att M inte har ringt tillbaka än och att jag kanske inte hinner träffa honom. SÅ. Vad kan man göra åt detta? Jo, GUBBEN KAN BÖRJA MED ATT RINGA. Men, eftersom det inte tar itu med mitt problem utan endast skjuter upp det så kan jag tex. träna på att tänka positiva tankar. Jag kan hitta på något som distraherar mig..

...okej, nu ringde han. Han är väldigt söt, vi kanske hinner ses idag.. Så berättade jag att jag kanske skulle ta studielån och då kom vi in i en diskussion om mitt jobbsökande och då blev jag ännu mer deppig. Fan. Arbetsmarknaden vill inte ha mig. Okej, nu går jag ner mig i depressionen ordentligt. Och jag hör på M att han inte gillar när jag blir uppgiven, man ska inte ge upp. Det tycker jag också. Ibland blir man ju less och känner sig värdelös, men det innebär ju inte att jag ger upp. Jag har bara varit påväg att ge upp EN gång i mitt liv.

Nu när jag la på så fick jag en ingivelse att ta en morot. Bara en. Men det ska jag INTE göra. För det är så det brukar starta, först en morot, sedan en till, sedan kanske en portion gröt, fler morötter, välling, kräkas och sedan brister alla hämningar och jag springer iväg och köper godis. Hetsmönster.
Skulle jag få hets nu skulle jag få ENORM ångest, det är inte värt det! Men det är svårt att se när man får suget/behovet/ingivelsen/ångesten som leder till att man springer iväg och handlar upp sina sista slantar på godis och glass som ändå hamnar i toaletten sedan.. Och där har vi ännu en anledning att INTE hetsa. Jag har inte råd. Nu får jag ta och skärpa mig. Ingen hets idag.