Väntar..
Nu sitter jag här och pratar med Sissela och väntar jag på att min gubbe ska ringa. Måste det alltid bli så sent!? Jag har iallafall gjort iordning mig så att jag är redo att gå när som hellst... så fort han ringer och säger att han har kommit hem.
Jag tror jag ska fråga honom varför han började ragga på mig från första början. Och varför insisterade han på att vi skulle fortsätta ses, så kylig som jag var? Jag har berättat för honom varför jag gick med på att ge honom mitt nummer, så det är väl dags att få höra hans version tycker jag.
Idag har jag funderat över mättnadskänslor. Som jag har ibland, och ibland inte. De är HELT satta ur spel. När jag har ätit en portion gröt så kan jag ena sekunden känna mig jättemätt och andra sekunden känna att jag skulle kunna trycka ner minst en portion gröt till + en massa mackor, välling och godis. Sedan kan det gå tre timmar och jag kan känna mig hungrig, men sen kan det slå om direkt och jag kan känna hur proppmätt jag fortfarande är... Sanslöst..
Imorgon har det gått en vecka sedan jag kräktes senast, det har alltså gått bra för mig och jag har bestämt mig för att inte kräkas mer..Såvida jag inte får hets. Då måste jag. Idag har jag ätit gröt till frukost och middag och och tonfiskopasta till lunch + 3 morötter, sammanlagt 915 kalorier alltså. Duktig mig. Både Sissela och mitt rationella jag berömmer mig. Vilken fin balansgång jag lyckas gå när jag äter 900 kcal per dag. Sissela är glad att det är 900 och inte 1100 kcal eftersom 1100 kcal var vad jag bestämde mig för att jag skulle börja äta för att bli lite mer normal och inte gå under. Sissela gillar när det blir mindre kalorier än vad som är bestämt, hon vill hela tiden ta bort lite, och lite mer, och sedan lite mer av allt. Mitt rationella jag berömmer mig för att jag inte har spytt, eller fått hets, och att jag äter regelbundet och någorlunda riktig mat.
Jag gick en lång promenad idag igen, och jag tycker att mina 32 jeans(inte jeans-storleksordning utan "vanlig" storleksordning, förövrigt fattar jag inte jeans-storlekarna), var tighta om vaderna idag... Det är väl en såndär sak som jag inbillar mig och inte ska bry mig om egentligen, men Sissela vill ständigt påpeka att det är ett tecken på att jag håller på att bli tjock. Så länge som jag kan ha dem så kan jag inte vara supertjock iallafall, för är man det så ska man inte kunna ha kläder som är i storlek 32.
Men jag känner mig seriöst tjock..Eller åtminståne mullig. Jag skulle behöva en våg så jag kan kolla hur mycket jag väger nu efter den här veckan, men jag är helt pank..
Och så snackade jag med Gabbe idag igen, vi pratade om jojjo-bantare. Jag sa att jag antagligen skulle kunna räknas som en sådan. En något bisarr sådan. Men han sa att så var det definitivt inte, för jojjo-bantarna var aldrig underviktiga och och gick ner i vikt till ett sådant "akut" stadie som jag. Han sa just det, "akut". Jag kan inte känna att jag är "akut" smal.. Men det lät bra, det lät liksom drastiskt...Det får mig att tro att jag kanske är smalare än jag tror att jag är, även fast jag inte kan se det själv. Hela klassen har ju tydligen varit orolig för mig och man kunde se på hans ögon att han oroar sig för mig.. Sissela hoppar av glädje när hon hör att jag kanske är så smal att jag gör folk i min omgivning oroliga.
Ja, nu ska jag snart kila över till M. Jag drömde om honom, jag skulle möta honom i ett rum, det var som ett stort rum med dörrar i och bakom varje dörr fanns ett mindre rum. Som provrum ungefär. Jag visste inte var han var någonstans, men när jag gick längs med raden av dörrar så såg jag hur låset vreds om i den sista dörren och jag fick som en känsla av att det var han som skulle komma ut och möta mig så jag sken upp och la på ett brett leende. Men den som kom ut ur dörren var hans ex. Hon log tillbaka och gick förbi mig, ut ur det stora rummet med dörrarna. Jag slog genast ner blicken och rodnade och funderade över om jag var tillräckligt snygg. När jag kom in så var M där inne. Han höll på att byta om, för han tog på sig en skjorta. "Varför byter du om?" frågade jag, men kom sedan på att det kanske inte alls var det han gjorde, han tog ju självklart bara på sig kläderna igen, nu fattade jag ju vad de två hade gjort där inne egentligen. Jag kände mig jättenaiv. Jag kommer inte ihåg vad han svarade, men han log vänligt mot mig, och jag frågade om det var hans bananer (rummets alla väggar var täckta med hyllor som var packade med stora lådor som i sin tur var fulla med bananer). Han skrattade åt mig och sa att det inte var hans bananer, som om det var självklart. Sedan började han åldras, och han fick vitare och vitare hår och blev rynkigare och fick böjd rygg, han blev till en liten söt gubbe med röd näsa och såg ut att vara minst 100 år. Så såg han på mig och gav mig ett vemodigt leende som fick mig att säga "Aww..!" och så öppnade han munnen för att säga något, men då vaknade jag....
Jag tror jag ska fråga honom varför han började ragga på mig från första början. Och varför insisterade han på att vi skulle fortsätta ses, så kylig som jag var? Jag har berättat för honom varför jag gick med på att ge honom mitt nummer, så det är väl dags att få höra hans version tycker jag.
Idag har jag funderat över mättnadskänslor. Som jag har ibland, och ibland inte. De är HELT satta ur spel. När jag har ätit en portion gröt så kan jag ena sekunden känna mig jättemätt och andra sekunden känna att jag skulle kunna trycka ner minst en portion gröt till + en massa mackor, välling och godis. Sedan kan det gå tre timmar och jag kan känna mig hungrig, men sen kan det slå om direkt och jag kan känna hur proppmätt jag fortfarande är... Sanslöst..
Imorgon har det gått en vecka sedan jag kräktes senast, det har alltså gått bra för mig och jag har bestämt mig för att inte kräkas mer..Såvida jag inte får hets. Då måste jag. Idag har jag ätit gröt till frukost och middag och och tonfiskopasta till lunch + 3 morötter, sammanlagt 915 kalorier alltså. Duktig mig. Både Sissela och mitt rationella jag berömmer mig. Vilken fin balansgång jag lyckas gå när jag äter 900 kcal per dag. Sissela är glad att det är 900 och inte 1100 kcal eftersom 1100 kcal var vad jag bestämde mig för att jag skulle börja äta för att bli lite mer normal och inte gå under. Sissela gillar när det blir mindre kalorier än vad som är bestämt, hon vill hela tiden ta bort lite, och lite mer, och sedan lite mer av allt. Mitt rationella jag berömmer mig för att jag inte har spytt, eller fått hets, och att jag äter regelbundet och någorlunda riktig mat.
Jag gick en lång promenad idag igen, och jag tycker att mina 32 jeans(inte jeans-storleksordning utan "vanlig" storleksordning, förövrigt fattar jag inte jeans-storlekarna), var tighta om vaderna idag... Det är väl en såndär sak som jag inbillar mig och inte ska bry mig om egentligen, men Sissela vill ständigt påpeka att det är ett tecken på att jag håller på att bli tjock. Så länge som jag kan ha dem så kan jag inte vara supertjock iallafall, för är man det så ska man inte kunna ha kläder som är i storlek 32.
Men jag känner mig seriöst tjock..Eller åtminståne mullig. Jag skulle behöva en våg så jag kan kolla hur mycket jag väger nu efter den här veckan, men jag är helt pank..
Och så snackade jag med Gabbe idag igen, vi pratade om jojjo-bantare. Jag sa att jag antagligen skulle kunna räknas som en sådan. En något bisarr sådan. Men han sa att så var det definitivt inte, för jojjo-bantarna var aldrig underviktiga och och gick ner i vikt till ett sådant "akut" stadie som jag. Han sa just det, "akut". Jag kan inte känna att jag är "akut" smal.. Men det lät bra, det lät liksom drastiskt...Det får mig att tro att jag kanske är smalare än jag tror att jag är, även fast jag inte kan se det själv. Hela klassen har ju tydligen varit orolig för mig och man kunde se på hans ögon att han oroar sig för mig.. Sissela hoppar av glädje när hon hör att jag kanske är så smal att jag gör folk i min omgivning oroliga.
Ja, nu ska jag snart kila över till M. Jag drömde om honom, jag skulle möta honom i ett rum, det var som ett stort rum med dörrar i och bakom varje dörr fanns ett mindre rum. Som provrum ungefär. Jag visste inte var han var någonstans, men när jag gick längs med raden av dörrar så såg jag hur låset vreds om i den sista dörren och jag fick som en känsla av att det var han som skulle komma ut och möta mig så jag sken upp och la på ett brett leende. Men den som kom ut ur dörren var hans ex. Hon log tillbaka och gick förbi mig, ut ur det stora rummet med dörrarna. Jag slog genast ner blicken och rodnade och funderade över om jag var tillräckligt snygg. När jag kom in så var M där inne. Han höll på att byta om, för han tog på sig en skjorta. "Varför byter du om?" frågade jag, men kom sedan på att det kanske inte alls var det han gjorde, han tog ju självklart bara på sig kläderna igen, nu fattade jag ju vad de två hade gjort där inne egentligen. Jag kände mig jättenaiv. Jag kommer inte ihåg vad han svarade, men han log vänligt mot mig, och jag frågade om det var hans bananer (rummets alla väggar var täckta med hyllor som var packade med stora lådor som i sin tur var fulla med bananer). Han skrattade åt mig och sa att det inte var hans bananer, som om det var självklart. Sedan började han åldras, och han fick vitare och vitare hår och blev rynkigare och fick böjd rygg, han blev till en liten söt gubbe med röd näsa och såg ut att vara minst 100 år. Så såg han på mig och gav mig ett vemodigt leende som fick mig att säga "Aww..!" och så öppnade han munnen för att säga något, men då vaknade jag....
Kommentarer
Trackback
